Nu e jag kvar på samma plats igen ligger i min säng på mitt rum helt mörker och vad gör jag? Jo jag börjar o gråta som en liten småunge vad fan händer egentligen seriöst?, ångesten som sakta börja o komma fram paniken som går emot en e de verkligen såhär de ska vara?, hur ska man göra få att må bättre? när kan jag få känna friheten igen och min glädje var e den?, Blää jag orkar inte med mig själv hade någon sett mig gråta nu och frågat varför jag hade gjort de så hade jag helt enkelt inte haft nå svar på varför.. Är helt jävla förstörd.. Känns som om att jag går i tusen bitar eller nå.. Hittade en text som jag hade skrivit förlängesedan tänkte för mig själv e de verkligen jag som har skrivit nå sånt hemskt?, men ja de va jag som skrev den tänker dock inte skriva ut den här.. Nej jag mår fan inge bra..
Hellu!, Är en tjej på 19 år född 94 bor i en liten håla typ men den funkar bra ändå, har bott här ända sedan jag har vart nyfödd så. Lever väl mitt liv som alla andra, i min blogg så kommer ni att få läsa om mitt liv/tankar osvosv. PEACE!